Är det nu man ska recensera releasekonserten med Willy Clay Band?!

Nåjdens sal började sakta fyllas med förväntas`fulla´ fans :).
Då bandmedlemmarna kommer ut på scen så visslas det, trånande 50+ damer som skriker och klänger...

...nå nä. Det börjar med någon malmösnubbe som berättar om resan som han fått vara med på sen start då han blev uppmanad att lyssna på deras demo etc etc. Han berättar att han då han kommer hit upp, upplever att alla som bor här älskar WCB!!
Nja, om det var ironi eller inte men det tål ju att funderas på om dem själva också känner så.
Ifall så borde det kanske ha sålt liiite mer skivor av deras debutalbum?!
Det har stått i tidningen om hur det här kanske är karriäravgörande hur den nya skivan kommer att sälja, att dem har mycket att leva upp till då första skivan sålde 7000 ex. Visst det ligger hårt arbete bakom allt men gör man inte detta för att man tycker om att jobba med musik?!
Eller karriäravgörande på vilket sätt? Att dem kommer spöa skiten ur övriga i musikbranschen...det får ju inte gå över huvudet allt för mycket heller.
Det blir nog bra :).
Jag blev lite besviken då andra låten dem spelar är från den första skivan, visst dem sa det sen efter låten att dem kommer blanda lite nytt och gammalt och upp och ner. Och besvikelsen gick snabbt över :).
Det var bra faktiskt!
Några som satt brevid mig satt och "smygdrack" lite under konserten. Visst det kändes lite stelt att sitta där och det klassiska syndromet då dem lämnar scen med -en gång till -en gång till blev lite försiktigt sådär.
Min sambo som är ett metallica fan var jag tvungen att såhär i efterhand hitta så många likheter som möjligt ;),
kom bara fram till trumsoundet påminner samt att två av medlemmarna är långhåriga så dem får representera hårdrock-stilen.


Såhär bra bild (not) blir det med blixt på och alla partiklar som svävar i luften .


Och det här är en lite bättre bild :).

Vi hamnade på lite festligheter hos min kusin efter konserten.
Det var nice, var ganska trött och det blev inte allt för "hårt" men alltid lika trevligt att träffa folk :)!

"Riktiga" recensenter har skrivit:

Överhuvudtaget är bandets sound bättre. Mandoliner, gitarrer, el-pianon, komp och sångstämmor har förädlats utan att grundkänslan gått förlorad. Det innebär bland annat att de mer countrydoftande sångerna fått ett ännu bättre ”häng”, kanske beroende på att det låter så läckert om trummorna, samt att stämsången är mer raffinerad utan att bli prålig.

Ja, medlemmarna i Willy Clay Band är så säkra på sig själva att de med den musikaliska integriteten i behåll till och med klarar av en sång om hur det är att spela i ett band; det verkar inte vara ett liv med guldglans.

Willy Clay Band berättar om hur livet allt som oftast är, om längtan hem till småstan och kvinnan de alltid har älskat, och vi som lyssnar kan tycka synd om både dem och oss för ett ögonblick. (Ur VF...)

Ha en bra dag!!